mapc

Nu är jag tillbaka på jobbet. Och det känns bra. Återställandet av dygnsrytmen till normal fas återstår dock. Eller fan, att stiga upp klockan 06.00 kan väl knappast klassas som normalt, men ändock.

Idag har jag varit på första träningen sen, tror jag, ett par månader tillbaka. Och det kändes. Ta mej tusan. Ja fan. Det var jobbigt. Svettporerna i min hud tryckte fram svett på ungefär det sätt som en nylagd koskit tränger fram mellan tårna när du trampar barfota på den. Konditionen är med andra ord helt körd i botten. Och jag som trodde att öl var bra för den allmänna kroppshälsan.

Och just det; Nu bloggar jag faktiskt hemifrån. Nätet har beslutat sig för att fungera lite ikväll tydligen.